Emotional moment
Jahapp, sagt och lovat så sa jag upp min lägenhet idag. Det gick på ett mycket kort ögonblick. Visade bara upp mitt leg, damen gick och hämtade originalkopian av kontraktet och när hon kom tillbaks såg jag namnteckningen som jag hade skrivit för snart tre år sedan, och under det namnet så väntade en tom rad på att bli ifylld igen. Tankarna kom tillbaks från dagen då jag skrev under mitt kontrakt. Dagen då jag fick nyckeln till min egna lägenhet. Dagen som var början på ett fantastiskt äventyr! Ett fantastiskt äventyr som börjar få sitt slut...
Ok, jag kommer ju fortfarande att vara student i ett år till, då jag har valbara kurser att läsa till hösten och examensarbetet nästa vår, men det kommer inte riktigt att bli samma sak. Jag är så glad för att jag har lyckats med det jag kom hit upp för att göra. Humöret har stundtals gått upp och ner, tålamodet har satts på prov och envisheten har tagit nya gränser. Jag är så glad för allt jag har fått lära mig, allt jag har fått uppleva och alla människor jag med glädje har fått lära känna under mina år i Örebro. Det är mycket tack vare kompisarna som man har klarat av studietiden och ensamheten. Människor kan komma och gå i ens liv, men de lämnar spår och de hjälper en att ta sig framåt i livet! Jag hoppas att vi definitivt behåller kontakten!
Jag har självklart också lärt mig mycket om mig själv och om livet. Det finns ett citat som ungefär lyder: "Om du går så långt du kan se, kommer du därifrån att gå så långt du kan se". När drömmar och mål blir uppfyllda, föds nya drömmar och mål. Jag har blivit mer självständig, ansvarstagande, trygg i mig själv, observant, intelligent, avslappnad...you name it...
Så på det sättet kan jag inte BARA känna vemod och deppighet över att flytta härifrån. Jag tror på att det alltid finns positiva saker att längta till och även fast man inte vet vad som väntar bakom nästa krök, och man går med en viss rädsla och/eller oro, så är vägen genom livet fylld av överraskningar!
Betty
Ok, jag kommer ju fortfarande att vara student i ett år till, då jag har valbara kurser att läsa till hösten och examensarbetet nästa vår, men det kommer inte riktigt att bli samma sak. Jag är så glad för att jag har lyckats med det jag kom hit upp för att göra. Humöret har stundtals gått upp och ner, tålamodet har satts på prov och envisheten har tagit nya gränser. Jag är så glad för allt jag har fått lära mig, allt jag har fått uppleva och alla människor jag med glädje har fått lära känna under mina år i Örebro. Det är mycket tack vare kompisarna som man har klarat av studietiden och ensamheten. Människor kan komma och gå i ens liv, men de lämnar spår och de hjälper en att ta sig framåt i livet! Jag hoppas att vi definitivt behåller kontakten!
Jag har självklart också lärt mig mycket om mig själv och om livet. Det finns ett citat som ungefär lyder: "Om du går så långt du kan se, kommer du därifrån att gå så långt du kan se". När drömmar och mål blir uppfyllda, föds nya drömmar och mål. Jag har blivit mer självständig, ansvarstagande, trygg i mig själv, observant, intelligent, avslappnad...you name it...
Så på det sättet kan jag inte BARA känna vemod och deppighet över att flytta härifrån. Jag tror på att det alltid finns positiva saker att längta till och även fast man inte vet vad som väntar bakom nästa krök, och man går med en viss rädsla och/eller oro, så är vägen genom livet fylld av överraskningar!
Betty
Kommentarer
Trackback
