MITT LIV SOM STUDENT

Hej allihopa!

Jag kan inte låta bli att berätta om det senare först. Vi hade precis ett korridorsmöte om städningen. Den som skrev lappen angående mötet var fransmannen, och inte någon annan som jag trodde. Det hettade till i köket och fransmannen var mycket förbannad över hur DÅLIGT städningen sköts. Jag håller såklart till viss del med honom, men JAG hade svårt att ta åt mig av utskällningen! Jag är ren, städar faktiskt upp och plockar undan efter mig och det omgående. OCH ÄNDÅ så tittade han mest på mig, kanske för att jag vågade ha ögonkontakt!? Alltså nu förstår jag varför han har varit så otrevlig- inte hälsat och tyst i korridoren den senaste tiden, han vill ju inte gå ut till det "smutsiga" köket och träffa oss "smutsiga" människor. Han nämnde på mötet att han vantrivdes så pass mycket och skämdes så mycket att han ville flytta härifrån. Han hade tröttnat på skitet och satt (eller snarare stod upp eftersom han var så upprörd) och jämförde vår korridor med andra korridorer, som såklart var så mycket finare och renare. Tur för honom att han inte bodde i korridoren året innan han flyttade hit. Rena rama svinstian jämfört med nu. Vi har ALLA blivit MYCKET bättre med städningen. Jag tycker FAKTISKT att man ska ha i åtanke vad det är man ger sig in på innan man väljer att flytta till en korridor. Man vill ju såklart att det ska vara fint och rent i korridoren, men att det ska vara SÅ perfekt som man själv vill ha det i sitt hem, det kan man inte förvänta sig att alla andra i korridoren ska vara med på. Alla människor är olika rena, vissa bryr sig inte om sina hem ett dugg, de flesta tar ändå hand om sina hem och försöker att hålla det så rent som möjligt, medan andra kan vara maniska och måste ha det sterilt hemma hos sig. Att bo i korridor handlar om att fungera att bo i grupp, ta hänsyn till varandra och hålla rent för allas skull. MEN, till och med JAG som är (eller var) världens pedant har blivit tämjd efter det att jag flyttade till korridor och jag kräver inte att det ska vara perfekt i korridoren, men att man i alla fall ska kunna vistas här obehindrat.

Så om jag ska dra en slutsats om den här diskussionen så är det att fransmannen har rätt i att det ska vara fint och rent, men han kan inte ställa SÅ höga krav på oss andra, utan får faktiskt själv anpassa sig lite till korridorslivet, han bor ju trots allt i ett delat utrymme med fem andra människor, alla med olika syn på städning och renhet. Det går inte att tänka i sina egna perfekta banor!

För att avsluta det här så visar jag nedan bilder på hur vår korridor ser ut exakt i det här ögonblicket så kanske ni förstår vad jag menar med det jag har skrivit.











BAD OR!?? ;)

OBS! En person fattades under mötet, och han borde ha varit här...

Nu över till det roliga! Det blev en SURPRISE-WEEKEND!! Jag åkte ner till Lund i lördags, ingen visste (förutom syrran) att jag skulle komma. Henne går ju inte att lura så lätt. Pappa skulle fira sin namnsdagsfest i lördags och det ville ju inte lilla jag missa. Det är årets fest, så himla kul alltid! Mycket trevligt folk, asgod mat, musik, dans, skratt och skämt. Gissa om alla blev chockade när jag ringde på dörren! I got it all on tape! Mamma öppnade dörren och började halvskrika ut "Amen Gumman, Gud vilken överraskning!" osv. Undra hur många överraskningar de klarar av egentligen? Det var skoj i alla fall att träffa alla nära och kära, äta gott och umgås. Jag åkte hem till Örebro igår morse, kom fram vid lunchtid, lämnade mina saker hemma, stack till Christos och åt hans goda lunch och sen direkt till skolan för att ha lektion till 16. Jag var helt utmattad och hade huvudvärk (tror faktiskt det var onda ögat huvudvärk både igår och idag), men somnade trots det inte förrän vid 24. Det var ännu jobbigare att stiga upp idag för man har gått och burit på all trötthet.

Usch det är mycket att göra nu, börja skriva arbete om Alzheimers, börja plugga för att inte halka efter, städa och fixa inför fredag då Christos kompisar ska komma och hälsa på och sova över en natt. Så på fredag blir det fest! KUL DET MED!

Hoppas ni har det bra och att hälsan är med er, för det är ju sjuktider nu...

Nu ska jag strax äta efterrätt, om jag vågar gå ut till köket...

Kram

Betty