MITT LIV SOM STUDENT

Tjingeling på er!

Idag hade vi gelelektroforeslaboration i skolan och det gick verkligen inte som planerat haha. Vi trodde vi var noggranna men icke:/ Det som såg ut att bli den tråkigaste labben blev den roligaste där alla brast ut av skratt=) 

För er som inte vet vad elektrofores är citerar jag från Wikipedia:
 

Gelelektrofores är en metod för att separera molekyler genom användande av att de rör sig med olika hastighet i en gel och under inverkan av ett elektriskt fält. Genom att de olika molekylerna rör sig längs samma linje med olika hastighet kommer de med tiden att befinna sig på olika platser i gelen.

Gelelektrofores är en mycket vanlig molekylärbiologisk metod som framförallt används för separation av makromolekyler, till exempel proteiner och nukleinsyror. Oftast används geler som består av agaros (för DNA) eller polyakrylamid (för proteiner).

Och så här ser det ut...



När man har anslutit spänningskällan till gelen så ska man ha en vattenslang inkopplad från kranen för att gelen inte ska överhettas. Ett tecken på att det börjar bli för varmt är om det bildas kondens på locket. Betty såg kondens så vad skulle hon göra? Jo, sänka spänningen och öka vattenmängden från kranen= sätta på kranen mer. Hon minskar spänningen och råkar vrida kranen åt fel håll så att det inte kommer nåt vatten för att sedan ta ett rejält tag och SPLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAASH! trycket blir för stort så hela vattenslangen kopplas bort och vatten sprutar överallt; på mina kläder och ansikte, på Ramis hår, över hela bänken och bänken bredvid, på taket och på golvet!!! Jag fick en chock, det första jag kunde vräka ur mig var ett stort skrik följt av "JÄVLAR" och vad gör jag? Jo jag springer ut ur labbsalen, står utanför dörren som har ett glasfönster och tittar in, jag skämdes:) Kommer faktiskt inte ihåg om det var jag som stängde av kranen. Det första jag tänkte när det började spruta vatten var "SHIT ström och vatten...spriiiiing". Jag kom snart in i labbsalen igen och hjälpte mina labbkompanjoner att torka. Våra två handledare var i labbsalen bredvid och de hörde mig skrika så den ena av dem kom för att se vad som stod på. Hon började asgarva...och sen kom den andra, Ken, och skrattade efter att de andra berättat. Så nu har jag hamnat i Biomedicinarnas Hall of Shame:) Det lättade upp stämningen rejält i alla fall. Vår schyssta lärare Ken hade lite "bokstund" medan vi färgade pappersremsan där han tipsade bra böcker. Det var mycket skoj och härlig stämning, inte minst när vi hade färgat in proteinerna på pappersremsan. Herregud va det såg för jävligt ut!!=) AJA...vi fick ett resultat i alla fall. Tur att det inte blev labbrapport på denna...många felkällor att ta upp.

Jag, Tara och Rami var efter fyra hårda timmar välförtjänta ett ordentligt mål; Campus Pizzeria!! Vilka pizzor alltså...större än tallriken! Är SÅ mätt, klarar mig en vecka nu...

Betty