Min läxa!
Hej å hopp!
Förra veckan var riktigt seg och lång, men nu har jag börjat komma igång igen. Ny termin, ny kurs: fysiologi:) Idag hade vi föreläsing om endokrinologi dvs. om hormoner...mycket intressant faktiskt. Tog en timme bara för läraren att få igång Powerpoint-presentationen. Vi läser kursen tillsammans med röntgensjuksköterskorna och det är förfärligt vilka dåliga baskunskaper de har när de ställer frågor som "vad är metabolism?" och "vad menas med syntes?". Igår hade vi föreläsning om embryologi och histologi och då ville de ha en repetition på mitos och meios. Embryologi var riktigt spännande. Är lite oroad över 9,5 poängstentan som vi ska ha i mars, det är så mycket vi ska kunna! Än så länge har det gått bra med studierna och jag trivs bra i Örebro.
Vi har fått en ny utbytesstudent i korridoren, spanjorskan har ersatts av en brittiska, Lottie heter hon och pluggar psykologi. Har inte pratat med henne så mycket eftersom hon inte har synts till. Hon måste tro att vi korridorare är städfreaks eftersom vi storstädade köket i söndags när hon kom. Med storstäda menar jag: dammsuga, skura golv, damma överallt, putsa fönster in/utvändigt, rengöra spis, ugn, fläkt, diskhon, plåtar, mikron, slänga sopor, diska mm. Passade ju bra att vi fick klagomål på hur vårt kök ser ut från vår bovärd nu när hon också kom hihihi:P Hoppas vi kan hålla det så här fint ett bra tag...
Jag har funderat mycket den senaste tiden på det här med kärlek och vänskap. Jag har alltid hört att jag är en godhjärtad människa som är snäll och vill alla människor gott. Detta är en egenskap som jag har trivts väldigt bra med, fram tills nu. Efter en tids negativt påträffade händelser har jag ändrat uppfattning om att godhjärtade människor är vinnare i längden. Nej, det gäller att vara lite hård och krävande också om man ska komma någonstans i livet och vinna människors respekt så att de inte kör över en. Det här snacket om att så och så är det, kan inte riktigt slinka in i hjärnan förrän man själv har upplevt det på riktigt, t ex "du får inte röra den varma spisplattan för då bränner du dig". Inte förrän man har rört vid den varma spisplattan förstår man hur ont det gör och troligtvis gör man inte om samma misstag igen. Exakt så känner jag. Jag har lärt mig en värdefull läxa. Men även om jag har lärt mig min läxa, så är det ens så kallade "vänner" som har begått de stora misstagen. Det är aldrig rätt att utnyttja någon för dennes godhet och ta den personen för givet. Det är aldrig rätt att behandla sin vän illa och på ett kränkande sätt. Det jävliga tycker jag är inte att man begått ett misstag, utan att man inte har bett om ursäkt eller ens lagt ner någon möda på att försöka gottgöra för sig (ingen bra vän enligt mig). Men varför ska man göra det när man har ett så ytligt förhållande? Om folk tror att jag är den som ska komma krypandes och krälandes varenda gång det är något, så har de FEL!! Glöm det! Jag har lärt mig min livslånga läxa. Jag vägrar vara en dörrmatta som folk trampar på eller en docka som folk tror att de kan göra vad de vill med! Jag förtjänar bättre än så, och med tiden kommer mina så kallade "vänner" att få smaka på sin egen medicin. Och det är DE som går miste om något värdefullt, inte jag!
Tack för mig
Betty
Förra veckan var riktigt seg och lång, men nu har jag börjat komma igång igen. Ny termin, ny kurs: fysiologi:) Idag hade vi föreläsing om endokrinologi dvs. om hormoner...mycket intressant faktiskt. Tog en timme bara för läraren att få igång Powerpoint-presentationen. Vi läser kursen tillsammans med röntgensjuksköterskorna och det är förfärligt vilka dåliga baskunskaper de har när de ställer frågor som "vad är metabolism?" och "vad menas med syntes?". Igår hade vi föreläsning om embryologi och histologi och då ville de ha en repetition på mitos och meios. Embryologi var riktigt spännande. Är lite oroad över 9,5 poängstentan som vi ska ha i mars, det är så mycket vi ska kunna! Än så länge har det gått bra med studierna och jag trivs bra i Örebro.
Vi har fått en ny utbytesstudent i korridoren, spanjorskan har ersatts av en brittiska, Lottie heter hon och pluggar psykologi. Har inte pratat med henne så mycket eftersom hon inte har synts till. Hon måste tro att vi korridorare är städfreaks eftersom vi storstädade köket i söndags när hon kom. Med storstäda menar jag: dammsuga, skura golv, damma överallt, putsa fönster in/utvändigt, rengöra spis, ugn, fläkt, diskhon, plåtar, mikron, slänga sopor, diska mm. Passade ju bra att vi fick klagomål på hur vårt kök ser ut från vår bovärd nu när hon också kom hihihi:P Hoppas vi kan hålla det så här fint ett bra tag...
Jag har funderat mycket den senaste tiden på det här med kärlek och vänskap. Jag har alltid hört att jag är en godhjärtad människa som är snäll och vill alla människor gott. Detta är en egenskap som jag har trivts väldigt bra med, fram tills nu. Efter en tids negativt påträffade händelser har jag ändrat uppfattning om att godhjärtade människor är vinnare i längden. Nej, det gäller att vara lite hård och krävande också om man ska komma någonstans i livet och vinna människors respekt så att de inte kör över en. Det här snacket om att så och så är det, kan inte riktigt slinka in i hjärnan förrän man själv har upplevt det på riktigt, t ex "du får inte röra den varma spisplattan för då bränner du dig". Inte förrän man har rört vid den varma spisplattan förstår man hur ont det gör och troligtvis gör man inte om samma misstag igen. Exakt så känner jag. Jag har lärt mig en värdefull läxa. Men även om jag har lärt mig min läxa, så är det ens så kallade "vänner" som har begått de stora misstagen. Det är aldrig rätt att utnyttja någon för dennes godhet och ta den personen för givet. Det är aldrig rätt att behandla sin vän illa och på ett kränkande sätt. Det jävliga tycker jag är inte att man begått ett misstag, utan att man inte har bett om ursäkt eller ens lagt ner någon möda på att försöka gottgöra för sig (ingen bra vän enligt mig). Men varför ska man göra det när man har ett så ytligt förhållande? Om folk tror att jag är den som ska komma krypandes och krälandes varenda gång det är något, så har de FEL!! Glöm det! Jag har lärt mig min livslånga läxa. Jag vägrar vara en dörrmatta som folk trampar på eller en docka som folk tror att de kan göra vad de vill med! Jag förtjänar bättre än så, och med tiden kommer mina så kallade "vänner" att få smaka på sin egen medicin. Och det är DE som går miste om något värdefullt, inte jag!
Tack för mig
Betty
Kommentarer
Trackback
