MITT LIV SOM STUDENT

”Alla hjärtans dag”. Årets kanske kärleksfullaste dag. Dagen där kärleken står i fokus. Dagen man ska visa sin kärlek extra mycket. Dagen jag ogillar.

   Jag kanske chockar vissa med mina ord, men jag har aldrig förstått mig på den här dagen. Åtminstone inte till hur den har utvecklats. Hur många vet egentligen varför ”Alla hjärtans dag” firas?

 
Jo, på 270-talet fanns en präst (eller biskop, ej säkert) vid namn Valentin. På den tiden behövde kejsaren Claudius av Rom män till sin armé och han bestämde att det inte var så bra att män gifte sig med kvinnor, för då skulle männen vara "bundna" till sina familjer och inte till kejsarens armé. Så kejsaren bannlyste äktenskap. Valentin bestämde sig för att hjälpa dessa unga kärleksfulla personer genom att gifta dem i hemlighet, men kejsaren fick reda på det kort därefter och lät prästen/biskopen fängslas. I fängelset träffade Valentin fångvaktarens dotter som han blev mycket förälskad i. En annan förklaring säger att hon var blind och att han lyckades bota hennes blindhet.  I vilket fall, strax innan han avrättades (jovisst, denne gode man avrättades för genomförandet av äktenskapen), så skrev han ett avskedsbrev till den unga damen som han var förälskad i och skrev underst "Från din Valentin". Därefter avrättades han.

Denna dag firas alltså egentligen till minne av denna händelse. Jag respekterar ”Alla hjärtans dags” ursprung, eftersom Valentin blev ett helgon. Men det är ju ingen som firar denna dag för att Valentin avrättades precis. 
Jag tycker att ”Alla hjärtans dag” har blivit lite väl kommersiellt idag. Gosedjur, rosor, chokladaskar, geléhjärtan, underkläder, smycken och jag vet inte allt… denna dag ökar säkert Sveriges BNP en del. Varför ska man visa sin kärlek med presenter på det här sättet, men framförallt, varför ha en speciell dag om året att göra detta på? 
Nej, man behöver visst inte köpa något att ge, men jag tycker det är fel att vi pressas från media, reklam, olika företag och varandra att vi måste visa vår kärlek på ”Alla hjärtans dag”.  Jag tycker att den här dagen blir så tillgjord för att "alla" ska uppvakta varann. Och nej, detta säger jag inte bara för att jag är singel, som en del har nämnt i diskussioner:) Många människor förväntar sig uppvaktning på något sätt och då blir det nästan som ett ”måste” för dem som ska göra det. Kärleken blir inte naturlig då, som den ska vara.

Vad är det som gör den här dagen så unik från alla andra dagar? För mig är ”Alla hjärtans dag” varje dag. Jag behöver ingen utvald dag på året för att ge eller få kärlek från min omgivning. Jag får och ger kärlek varje dag, och jag tror knappast att jag är den enda. Jag hade uppskattat mer av att t.ex. få en blomma vilken dag som helst, än att få den just på ”Alla hjärtans dag”, bara för att det skulle kännas mer äkta, hjärtligt och trovärdigt då.

Kanske är jag en torris som tar den här dagen på blodigaste allvar, men när det kommer till kärlek så är jag en djup människa, och det är jag stolt över. 

För majoriteten (?) som firar denna dag får jag ändå önska en riktigt kärleksfull “Alla hjärtans dag” :)

 

Betty