Veckan som gått

Hej svej!
Betty här, kom upp till mitt Örebrohem i måndags kväll, var och handlade lite mat när jag kom fram. I söndags var det pontisk (grekisk) fest, ooohhh va jag dansade, mina ben värkte i två dagar:) Beviset på att jag hade riktigt kul i alla fall, det var roligt och se folk som man inte har träffat på länge. Tog bort mina inbakade flätor á la Loui i söndags. I veckan har det annars bara varit föreläsningar, seminarie och laborationer...bara en vecka kvar till 2,5p farmakologitentan. Ska plugga hela dagen imorgon och på söndag på skolan med några polare (samma gäng som inför fysiologitentan). Det funkade bra sist.

Hann ändå med ett nöje ikväll, min kompis och f.d klasskompis på gymnasiet Edvin är musiksoldat och de hade en konsert här i Örebro, så jag var där med Litsa och Miche och lyssnade. De var jätteduktiga och faktum är att det kändes riktigt kulturellt att gå på, skönt med lite variation...inget jag brukar gå på men det var avkopplande. Idag var det fredagen den 13e. Inget hemskt hände förutom att bussen blev 15 min försenad på hemvägen.

Har tänkt mycket på citatet "Livet är det som sker framför dig medan du gör upp andra planer" de senaste dagarna...och det stämmer verkligen. Man planerar vad man ska göra, ja till och med i minsta detalj ibland som "när jag kommer hem ska jag städa" eller "på festen ska jag sätta på mig den klänningen" eller att man tänker ut hur ett möte med någon man inte har träffat tidigare kommer att bli. Det är inte bra att göra så egentligen, för får man för höga förväntningar så blir man lätt besviken på olika sätt. Städar jag inte när jag kommit hem som jag planerat så kommer jag få stå ut med röran ytterligare ett tag=ångest över dammråttorna. Sätter jag inte på mig de kläderna som jag planerat att ha till festen, så kommer jag inte känna mig finare i ett annat plagg pga att jag i förväg psykologiskt har ställt in mig på att ha just den fina klänningen för att den passade bäst att ha just vid det tillfället (det låter kanske konstigt men man idealiserar). När man ska träffa någon man inte har träffat förut, så går ens tankar fram och tillbaka om vad det kan vara för en person egentligen. Man utgår ifrån vissa kända fakta och skapar sig en uppfattning i förväg om vad det är för en person, men veta kan man aldrig förrän man har träffat personen. Här är det lätt besvikenhetsvarning, men om man inte har något att förlora på med mötet så kanske man inte borde vara nervös.
   Aja jag hoppas att ni förstod min poäng i alla fall...vi människor borde slappna av mer, ta saker som de kommer och vara beredda på förändringar- det som kallas för det verkliga livet, istället för att planera och tänka ut en massa. Vi är analyserande varelser, men det kan vara bra att inte fördjupa sig i spekulationer:) Ibland är det bäst att inte ha höga förväntningar heller;)

Gonatt på er allihop! Ha en trevlig helg!

Betty

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0